Förändring

Ja, livet blir inte alltid som man tänkt sig. De senaste två månaderna har varit de svåraste i mitt liv och jag har gråtit, varit arg och känt mig likgiltig. Nu två månader senare känns det lite lättare men bara lite.
Jag är så otroligt tacksam för allt stöd jag fått. Stöd från mina älskade föräldrar, stöd från mina underbara syskon, stöd från släktingar, vänner i kyrkan, vänner i skolan  och arbetskollegor. Jag visste inte att jag hade så många som bryr sig om mig. Framför allt är jag tacksam för min tro och min Himmelske Fader. Han har givit mig frid, han har inspirerat ledare att säga precis de ord jag behöver höra, han har omslutit mig i sina armar och han har sett till att jag har fått det stöd jag behövt för att kunna resa mig och klara en dag till.

Min svåra resa är inte över men jag känner mig på något sätt redo att fokusera på framtiden och ta en dag i taget. Jag är övertygad om att det kommer finnas svåra stunder i framtiden också men jag vet också att min Himmelske Fader och alla runt omkring mig kommer fortsätta finnas där för mig.