Du gjorde min dag

Idag när jag kom hem stod en blomsterleverans och väntade. Jag vet inte vem blommorna är i från men jag vill säga till dig som skickat dem. TACK! Jag blev så glad för dem. Tänk att du bryr dig om och tänker på mig. Dessa blommor gjorde min dag och de står på en plats i mitt rum där jag ser dem hela tiden. TACK!

Inte mycket kvar

Den 27 augusti 2012 gick jag nervös till min första dag i skolan, jag skulle börja plugga för att bli Paralegal. Det var något helt nytt, en helomvändning från det jag var trygg med. Jag satt och lyssnade på kursansvarig när han berättade alla ämnen vi skulle läsa, om tentor, om csn och mycket mer. Jag minns att jag tänkte: Hur ska jag klara det här? Det är ju så mycket juridik, kommer jag förstå? Jag minns också att jag fick en klump i magen så fort han nämnde ordet TENTA. Fy vad läskigt med tenta.

Fredag 31 januari 2014, ett och ett halvt år senare, gjorde jag min sista tenta och igår fick jag resultatet (det gick bra). Inget mer pluggande, inget mer dåligt samvete och tankar att jag kunde pluggat mer. Jag är ledig på kvällarna när jag kommer hem.  
Nu har jag bara 15 veckor praktik kvar och ett examensarbete som görs på praktikplatsen.

Jag har klarat det. Jag förstår juridiken och jag tycker inte tentor är riktigt lika läskiga längre. Jag har lärt mig massor och utvecklats som person och i onsdags skrev jag på ett anställningskontrakt. Måndag 26 maj börjar jag arbeta på Advokatbyrån Limhamnsjuristen AB.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp. Stöd från alla möjliga håll, främst från de närmast mig men även från oväntade håll. Jag har fått hjälp från min Himmelske Fader. Han har sett till att jag har klarat det. Med tanke på allt som hänt hade det varit så lätt att ge upp. Ingen hade tyckt det var konstigt men jag har fått styrkan att fortsätta och avsluta det här. Jag har upptäckt sidor hos mig själv som jag inte visste jag hade.

Idag står jag här och känner mig stolt, tacksam och älskad. Jag är verkligen rikt välsignad.

En bra dag

Jag sitter här och känner tacksamhet. Det har varit en bra dag. Det har varit en upplyftande och andlig söndag med bra tal och vacker musik i kyrkan. Vi åt en riktigt god middag med lax, potatis, sparris och limesås och till efterrätt blev det kladdkaka med polkgrisglass. Jag har  njutit av att sitta i vårt vackra finrum med en varm kopp kamomillte, tända ljus och se snön falla utanför fönstret. Alldeles nyss avslutade jag ett samtal med min kära svägerska Anna. Vi pratade länge och uttryckte våra känslor och tankar. Som sagt det har varit en bra dag.

Tröst

Jag hade en riktigt jobbig dag i onsdags. Dagen började bra men slutade inte alls lika bra. Jag har på sista tiden börjat se en ljusning och kunnat känna mig glad. I onsdags kväll hände något som fick alla de känslorna att försvinna. Jag somnade ledsen och förkrossad.

Jag har en app på telefonen som ger mig ett citat från C. S. Lewis varje dag och när jag vaknade i torsdags var det ett citat som talade direkt till mig. Det gav mig tröst och jag kände: "Okej, det här är jobbigt och jag vet inte när det är över men jag kommer klara det och jag kommer gå ur det här som en bättre och starkare person för Herren är med mig!"

Imagine yourself as a living house. God comes in to rebuild that house. At first, perhaps, you can understand what He is doing. He is getting the drains right and stopping the leaks in the roof and so on; you knew that those jobs needed doing and so you are not surprised. But presently He starts knocking the house about in a way that hurts abominably and does not seem to make any sense. What on earth is He up to? The explanation is that He is building quite a different house from the one you thought of - throwing out a new wing here, putting on an extra floor there, running up towers, making courtyards. You thought you were being made into a decent little cottage: but He is building a palace. He intends to come and live in it Himself. 

C. S. Lewis

Ett nytt år

I Söndags sjöng jag och mina systrar på sakramentsmötet. Vi hade tänkt att sjunga en julsång men när vi tittade igenom noterna hemma hos mamma och pappa hittade vi en sång som vi föll för direkt. Sången heter “En bön”. Texten är skriven av Alte Burman och den beskriver precis det jag hoppas och ber om.
2013 var rent ut sagt ett riktigt skräpår (med undantag av att Gunnar och Selma föddes och att Miriam och Hugo gifte sig) och jag och mina systrar har kommit överens om att 2014 kan bara bli bättre. Den här texten ska bli mitt motto för det nya året.

Ske din vilja varje dag!

Julen 2013

Även om den här julen inte blev som jag tänkt mig tidigare i år, så har jag haft en härlig vecka. Det var fullt hus hemma hos mamma och pappa. Alla syskon var hemma och vi fick äntligen chans att få lära känna Hugo. Vi har ätit, varit på julfest, öppnat packet, haft bordshockeyturnering, spelat spel, ätit på restaurang, shoppat, varit på släktträff, sovit, gråtit, skrattat, pratat, myst med små bebisar och mycket, mycket mer. Det hela avslutades med att Jonatan och Ingas lilla flicka välsignades och fick sitt namn, Selma Karin Kristina. Många härliga minnen har skapats.

Granen står så grön och grann…

I lördags högg vi gran och nu står den så grön och grann i finrummet. Det är ju faktiskt en lite konstig tradition att ta in en gran inomhus och pynta den men jag älskar det. Det ger en alldeles speciell känsla när den står där färdigklädd och doftar så gott.