Ludvig har varit hemma från skolan hela veckan. Igår satt han och jag vid matsalsbordet större delen av dagen. Han gjorde läxor och jag gjorde skolarbete. Vi pratade inte så mycket men när han behövde hjälp frågade han och jag svarade. Framåt 12.30 tog vi en paus och gick med skräp till soprummet och därefter åt vi lunch, äggröra och bacon. Vi satte oss igen med skolarbetet efter lunchpausen och där satt vi till ca. 16.00.
Senare på kvällen när vi skulle lägga oss kom Ludvig in till oss. Han gav mig en kram och sa god natt och så tillade han: Tack för en jättetrevlig dag och för en supergod lunch! Det värmde i mitt hjärta. Vi hade inte gjort något speciellt egentligen men vi hade spenderat tid tillsammans och jag inser att det betydde mycket för honom. Så lite det egentligen krävs!
Ibland är det så....! Mysigt!
SvaraRadera