De senaste veckorna har jag slängts mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen går jag från skolan med känslan att det här är jätteroligt och intressant och nästa dag funderar jag på vad jag har gett mig in på, jag fattar ingenting.
Förra torsdagen 6/9 var en sån där “fattar ingenting dag”. Den helgen var jobbig men jag har en fantastisk familj och många goda vänner som peppar mig. I kyrkan på söndagen talades det om precis de saker jag behövde höra. Jag kan tala om för er att den senaste veckan har känts betydligt mycket lättare. Det har inte blivit enklare i skolan men det känns lättare.
Jag ser verkligen fram emot de kommande två åren. Jag har lärt mig en hel del på bara tre veckor, tänk vad mycket nytt jag kommer lära mig på två år!
Jag vet inte hur social kommer vara för nu tar jag mig an den här utmaningen till 100 procent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar