tisdag 3 november 2009

Vår snälla son

Jag fick höra något idag som värmde mitt hjärta.
En klasskompis till Ludvig, som han nästan aldrig umgås med, har brutit sin högra tumme. Hela handen är gipsad och han kan inte använda den. Han pratade med sin mamma och oroade sig för hur han skull kunna skriva i skolan, knäppa sin jacka, knyta skorna, ja allt egentligen eftersom han inte kan använda sin högra hand.
Hans mamma sa till honom: "Du kan ju be någon klasskompis hjälpa dig. Om någon av din kompisar hade varit skadad så hade ju du hjälpt den eller hur?"
Han satt och funderade en stund och sa sedan: "Jag ska be Ludvig om hjälp, han är snäll."
Jag blev så glad när jag hörde det.

/Rebecca
***
(I heard something today that really warmed my heart.
A classmate to Ludvig, who he almost never plays with, has broken his right thum. His hand is in a cast and he can´t use it. He talked to his mother and was worried about how he would be able to write, tie his shoes and everything else in school since he can´t use the hand.
His mother told him: "You can ask a classmate to help you. If one of your classmates were injured, you would have helped him, right?"
He thought for a while and then he said: "I´m gonna ask Ludvig to help me, he´s kind."
I was so happy  when I heard this.)


1 kommentar:

  1. that is so cool. i think the most happy moment i ever have is when one of my children does something kind. there are many adjectives that we can use to describe our children but if they are described as kind then i will feel that i am a success as a mother.

    SvaraRadera