När jag var 8 år och började spela fiol fick jag en fiol av min farmor och farfar. Jag fick välja en av två fioler och jag valde en som jag tyckte var speciell. Den hade ett drakhuvud längst upp istället för en snäcka och den kommer från min farmors farfar. Genom alla år som gått har jag och mina syskon och föräldrar tyckt att det den där fiolen är väldigt speciell och gammal. Den kanske är värd en hel del pengar.
Förra fredagen åkte jag, pappa, mamma, Bella och Miriam till Malmö. Vi tänkte att nu skulle vi ta reda på hur det egentligen låg till med fiolen. Vi åkte till N Nilsson Fiolbyggare AB. Jag måste säga att det var en upplevelse att stiga in i butiken. Det hängde stråkinstrument av alla de slag på väggarna. Ägaren Roland tittade på min fiol. Den är gammal inte speciell utöver det vanliga. Fast den är ju naturligtvis fortfarande speciell för mig. Men vilken kunskap denne Roland har. Han är 4:e generationens fiolmakare och hans son är också fiolmakare. De sköter verksamheten tillsammans. Det var så fascinerande att träffa på en person som har så mycket kunskap och är så skicklig i sitt yrke. Vi fick gå in och titta i verkstaden, ner i källaren och titta på deras lilla museum och Roland berättade en massa intressanta saker. Det är svårt att beskriva den känsla jag hade när vi gick därifrån. Jag hade kunnat stanna och lyssna på honom resten av dagen. Tänk att brinna så för ett yrke, ett hantverk och en tradition!
