Värme!

Livet känns på något sätt så mycket lättare när det är varm och vackert väder. De senaste dagarna har det varit temperaturer upp emot 22 grader. Vilken lycka!
Jag har njutit av att ta långa promenader i värmen, torkat tvätt på balkongen, sovit med fönster och balkongdörr öppen (jag bor på tredje vången så det är ok), haft picknick med mina små primärbarn, ätit söndagsmiddag på balkongen för första gången, gått till och från kyrkan utan att behöva ha jacka på mig. Ja det finns så mycket jag är tacksam för och uppskattar när värmen kommer.

                

Älskade mormor

Min mormor har funnits med mig hela min uppväxt. Hon har en speciell plats i mitt hjärta och jag har många härliga minnen. 

Jag minns hur vi åkte på utflykter i hennes bubbla. Då fanns inga lagar om säkerhetsbälten så vi klämde in oss flera stycken. Jag satt ofta allra längst bak, där man kunde ha packning, tillsammans med någon annan och spelade svälta räv. Vi åkte ofta på okända vägar, stannade någonstans och fikade, plockade blommor, tittade på djur. Jag har minnen av hur vi tillsammans med mormor, mostrar och kusiner åkte och plockade jordgubbar, hallon och majs.

Jag minns hur vi var hemma hos mormor och beundrade alla hennes långa halsband och ibland fick vi låna dem. Hon hade också örhängen, sånna där clips. En del av dem fick vi också låna men de gjorde för ont i öronsnibbarna.

Mormor bakade de allra godaste bullarna. Vi fick alltid bullar när vi kom hem till henne. Åh vad gott det var, nybakade eller nyvärmda bullar med mjölk. Hon var hedersmedlem i barnbarnens klubb "Bullmaffian". Vi hade träffar hemma hos henne där vi gjorde armband och åt bullar.

Mormor var alltid intresserad av hur det gick för mig och hon hade full koll på Ludvig. Varje gång vi kom till Jönköping efter att vi flyttat därifrån frågade hon hur det gick, hur jag mådde, hur det gick för Ludvig i skolan och vad han skulle läsa i gymnasiet. En söndag skjutsade jag hem mormor efter söndagsmiddagen. Skilsmässan hade precis gått igenom och vi pratade om livet. När jag släppte av mormor ville hon ge mig 50 kr som tack för skjutsen. Jag sa att jag absolut inte ville ha några pengar och då sa hon "Du är ensamstående nu och jag vill hjälpa dig". Det var sådan mormor var, omtänksam. Ett år stickade mormor sockar till alla sina barnbarnsbarn (hon hade inte så många då) och Ludvig använde dem hela tiden, han älskade dem.

Mormor blev änka 1969. För henne fanns ingen annan än morfar. Hon pratade ofta om sin älskade Gösta och även om jag aldrig träffat honom så känns det som jag känner honom.

I går natt återförenades mormor och morfar efter 47 år åtskilda. De lämnar inte efter sig ett stort arv i form av pengar eller ägodelar men de lämnar efter sig ett stort arv i form av underbara människor som är min närmaste släkt (5 barn, 36 barnbarn och 72 barnbarnsbarn). De lämnar efter sig ett arv av tro, kärlek och hängivenhet.

Älskade mormor! Jag kommer sakna dig men jag är samtidigt glad att du äntligen fått träffa din älskade Gösta. Tack för ditt goda exempel och alla minnen. ❤️